Att kunna turas om är grunden för all kommunikation
När ett barn har svårt att kommunicera, leka eller samspela pratar vi ofta om att ta tillvara barnets intressen och försöka skapa en enkel turtagning. Men hur gör man när barnet inte vill turas om eller inte ens förstår vad det innebär? Och hur gör man när barnet helst vill vara ifred och inte vill ha oss i närheten?
Det viktigaste är, som alltid, att vara uppmärksam på vad barnet faktiskt visar intresse för. För vissa barn handlar det inte om klassisk lek med dockor, bilar eller byggklossar. Det kan lika gärna vara att plocka loss snören från gardinerna, bära runt på en bil, eller pilla bort häftmassa från bildstödet som är uppsatt på väggarna. Det är i dessa stunder vi kan börja samspela.
Genom att sätta oss nära, visa genuint intresse och försiktigt göra samma sak som barnet, öppnar vi dörren till turtagning. Kanske kan vi lägga till ett enkelt “min tur – din tur” genom att turas om att pilla loss häftmassa eller rulla bilen fram och tillbaka. I början handlar det inte om att barnet ska följa en regel, utan om att det ska uppleva att vi kan dela en stund tillsammans.
Varför är turtagning så viktig?
Turtagning är en av de mest grundläggande byggstenarna för allt mänskligt samspel. Det är något vi vuxna gör hela tiden, ofta utan att tänka på det. Vi gör det i samtal, i blickar, i rörelser och i vardagliga situationer.
När ett barn utvecklar förmågan att turas om lär det sig flera viktiga saker samtidigt:
- Att vänta och förvänta sig något. Barnet lär sig att när jag gör något, händer något tillbaka.
- Att samspel handlar om ett “vi”. Barnet upptäcker att det inte bara handlar om den egna aktiviteten, utan om något som sker mellan oss.
- Att förstå sociala signaler. Genom turtagning börjar barnet lägga märke till blickar, pauser och turordning, det som senare blir grunden för samtal och social förståelse.
- Att bygga förutsägbarhet och trygghet. När barnet lär sig mönstret “min tur – din tur” blir världen lite mer begriplig. Det skapar trygghet och en känsla av kontroll.
All kommunikation, både verbal och icke-verbal, bygger på denna princip: jag säger något och du svarar. Jag tittar och du tittar tillbaka. Jag gör en rörelse och du svarar på den. Lek, språk och relationer växer ur ögonblick av delad tur.
Att hjälpa barn att upptäcka turtagningen är alltså inte bara en lekövning, det är ett sätt att lägga grunden för språk, social förståelse och ömsesidighet.
En liten början kan bli något stort
För vissa barn kan detta ta tid. I början kanske barnet inte ens accepterar att vi sitter nära. Då får vårt “turas om” börja med att bara dela plats, eller att vi visar intresse på avstånd. Det viktiga är att vi ser och bekräftar barnets fokus, följer det och försöker bli en del av dess värld.
Något annat att tänka på är att förbereda sig med extra av det material som barnet tycker om. Vi ska alltid tillföra något till barnets lek, något som barnet uppskattar. Det ska vara värt för barnet att stå ut Om barnet exempelvis gärna leker med snören, bilar eller papper, är det klokt att ha flera av samma sak. Då kan vi delta utan att behöva ta ifrån barnet det barnet håller på med. I början handlar det inte om att introducera något nytt, utan om att visa att vi förstår och respekterar barnets intresse.
Med tålamod, nyfikenhet och uppmärksamhet kan även små stunder av turtagning som att turas om att lägga en kloss, rulla en bil eller göra ett ljud bli startpunkten för något större: samspel, glädje och kontakt.
Till en början är barnet inte alls medvetet om vad det går ut på. Om barnet inte uppskattar vår närvaro är det såklart viktigt att närma sig försiktigt och med respekt. Att “smyga in” när det är vår tur och vara snabb och följsam kan vara avgörande för att inte störa för mycket. Samtidigt behöver vi ge barnet gott om tid, utrymme och uppmärksamhet när det är barnets tur. På så sätt lär sig barnet att våra handlingar inte tar över, utan blir en del av det som redan pågår.
När vi så småningom vill lägga till något nytt, en variation, en liten förändring eller ett nytt material behöver barnet uppleva att det vi för in tillför något positivt. Det ska kännas som en förstärkning, inte ett avbrott. Är det snören barnet är intresserad av, så ska vi bidra med de mest spännande, färgglada eller elastiska snören vi kan hitta! Genom att visa att vår närvaro innebär något som gör leken ännu bättre, ökar vi chansen att barnet vill ha oss med.
Att bjuda in en kompis i turtagningen
Efter ett tag, när barnet börjar acceptera och uppskatta vår delaktighet, kan nästa steg bli att försiktigt involvera ett annat barn i turtagningen, en kompis som kan tänka sig att turas om en väldigt kort stund.
Förbered både kompisen och situationen noggrant. Berätta vad som ska hända och hjälp kompisen att förstå att det kan handla om bara några sekunder i taget.
Även i denna nya situation är det viktigt att ha tillräckligt med material av det barnet uppskattar, så att både du och kompisen kan bidra till leken utan att ta något ifrån barnet. Ni kan till exempel turas om att lägga till något litet i aktiviteten, en bit snöre, en bil, en kloss, en bit i taget.
Målet är alltid att barnet så småningom ska kunna turas om och samspela med en jämnårig. Att leka med andra barn är ofta den starkaste motivationen till att utveckla samspel, men för att det ska lyckas behöver grunden vara trygg, förutsägbar och fylld av positiva erfarenheter.
Den vuxnes roll – närvaro, tålamod och tillit
Det här arbetet kräver tid, lyhördhet och tålamod. Det handlar inte om att barnet ska “lära sig leka rätt”, utan om att vi vuxna hjälper det att upptäcka glädjen i att dela en stund med någon annan. Genom att vi följer barnet, visar respekt för dess signaler och hela tiden strävar efter att tillföra något positivt, bygger vi tillit som blir grunden för fortsatt utveckling.
Turtagning kan tyckas enkelt, men i själva verket är det en nyckel till allt det som gör oss mänskliga: kontakt, kommunikation och gemenskap.
Vi på SpecialLogoPed har mångårig erfarenhet av att arbeta med förskolebarn med utmaningar inom lek, samspel och kommunikation. Vi arbetar dagligen både med enskilda barn på individnivå och genom att handleda arbetslag och föräldrar. Vi kan vara behjälpliga med specialpedagogisk kartläggning och förslag på åtgärder som är anpassade efter barnet och förskolans förutsättningar.