En inkluderande samling på förskolan

Samlingen är ofta en av dagens viktigaste stunder i förskolan. Det är här barnen får möjlighet att känna samhörighet, lyssna på varandra, träna turtagning och uppleva glädjen i musik och berättelser tillsammans. Men för vissa barn kan samlingen bli en utmaning – den kan kännas för lång, för språklig eller helt enkelt för svår att ta till sig. Då är det pedagogernas ansvar att hitta vägar som gör samlingen tillgänglig för alla.

För ”Anna” som är 4 år har det varit svårt att sitta stilla och hänga med i sånger och samtal. Hon vandrar ofta iväg och en pedagog behöver följa med. När samlingen blir för språklig och långdragen tappar hon snabbt intresset. Samtidigt visar hon stor glädje i musik, rörelse och konkreta material.

Det är vanligt och betyder inte att barnet inte kan delta, utan att vi behöver tänka kring hur vi utformar samlingen. Men innan vi går vidare med samlingens utformning finns det en viktig fråga att problematisera: Ska inte “Anna” få vara som hon är” och få gå runt och sysselsätta sig med annat som hon själv vill tillsammans med en pedagog.

Måste alla barn delta i samlingen?

Som alltid finns det olika perspektiv som vi behöver se, diskutera och ta hänsyn till.

Ur ett samhällsperspektiv har förskolan ett demokratiskt uppdrag att ge alla barn likvärdiga möjligheter till utveckling och lärande. Samlingen är ofta en central aktivitet där barnen får träna gemenskap, språkutveckling, turtagning och samarbete.

Om ett barn regelbundet inte deltar riskerar det att hamna utanför de gemensamma lärandesammanhangen, vilket kan få konsekvenser för skolstart och vidare utbildning. Samtidigt kan en alltför stark betoning på att ”alla måste vara med” krocka med vår idé om ett inkluderande samhälle som värdesätter olikheter och anpassar miljön efter individen. Ska pedagogen värna den gemensamma aktiviteten eller individens rätt till delaktighet på sitt eget sätt?

Ur individens perspektiv har varje barn rättigheter enligt Barnkonventionen, bland annat rätten att uttrycka sin mening och bli lyssnade på. Om ett barn inte vill delta i samlingen, ska vi då respektera barnets vilja och låta det välja själv? Eller riskerar vi att beröva barnet möjligheten att utveckla förmågor (lyssnande, gemenskap, språkträning) som det annars kanske inte får på egen hand? Det är ett etiskt dilemma om var gränsen går mellan barns rätt till självbestämmande och pedagogers ansvar för barns långsiktiga utveckling.

Ur ett inkluderingsperspektiv kan man argumentera för att förskolan ska skapa flexibla former för samling där olika personligheter får plats. Frågan om att få vara som man är behöver också problematiseras med hänsyn till att alla barn är olika och en del trivs i större gruppaktiviteter men andra inte.

Naturligtvis behöver inte alla delta på samma sätt eller lika länge men det finns en risk om ett barns behov alltid löses genom att ”gå ifrån”. Det kan signalera att barnet inte hör hemma i det gemensamma. Då blir olikhet snarare ett skäl för exkludering än en tillgång.

Sammanfattningsvis är frågan om samlingen mer än en praktisk fråga om aktivitet. Den rör värden som demokrati, delaktighet, barns rättigheter och inkludering.

Samhället behöver gemensamma arenor där vi övar på att vara tillsammans.

Individen har rätt att bli respekterad för sina behov, intressen och vilja.

Förskolans uppdrag blir att balansera dessa spänningar, att skapa samlingar som är flexibla nog för olikheter, men tillräckligt inkluderande för att ingen ska ställas utanför.

Här är det viktigt att man avsätter tid i det pedagogiska arbetslaget för att problematisera frågorna och hittar en gemensam syn och kvalitetssäkra sitt arbete genom ett gemensamt pedagogiskt förhållningsätt.

Möjliga långsiktiga konsekvenser för barnet om det ofta inte deltar i samlingen på förskolan:

Sociala konsekvenser

Utanförskap i gruppen: Samlingen är en plats där gemenskap och ”vi-känsla” byggs. Barn som inte deltar riskerar att inte fullt ut bli en del av gruppens gemensamma referensramar (sånger, lekar, rutiner).

Missade tillfällen till social träning: Barnet får färre chanser att öva på att lyssna, vänta på sin tur, dela med sig och förstå andras perspektiv.

Känslomässiga konsekvenser

Självbild och självkänsla: Om barnet upplever att det ”inte klarar” samlingen kan det leda till känslor av misslyckande eller att inte vara ”som de andra”.

Risk för undvikandebeteenden: Att ofta gå ifrån kan befästa en strategi där svåra situationer undviks, i stället för att barnet får träna på att hantera dem i små, hanterbara steg.

Språkliga och kognitiva konsekvenser

Missad språkträning: Samlingen är ofta rik på sång, rim, ramsor och samtal som är viktiga för språk- och ordförrådsutveckling.

Begränsad exponering för gemensamma teman: Samlingen används ofta för att introducera dagens innehåll eller teman. Barn som inte deltar kan missa centrala delar av undervisningen.

Konsekvenser för skolstarten

Svårare att delta i större grupper: Skolan ställer krav på att barn kan delta i gemensamma aktiviteter, lyssna på läraren och följa instruktioner i grupp. Ett barn som inte tränat på detta i förskolan kan få en tuffare start.

Risk för bristande delaktighet: Barnet kan hamna på efterkälken i klassens gemenskap och i skolans lärandesituationer om det inte utvecklat strategier för att vara en del av gruppen.

Viktigt att komma ihåg:

Att inte delta i samlingen behöver inte alltid vara negativt. Det kan vara en nödvändig en ENDAST TILLFÄLLIG anpassning om samlingen är övermäktig. I de fallen behöver man se till att barnet får motsvarande stöd och stimulans på andra sätt – t.ex. i mindre grupper eller enskilda aktiviteter för att minska riskerna. Men varje gång barnet lämnar samlingen behöver pedagogen ställa sig frågorna VARFÖR? och HUR FÖREBYGGER JAG ATT DET UPPREPAS NÄSTA GÅNG? Eftersom om samlingen konsekvent utesluts utan alternativ riskerar barnet att gå miste om viktiga erfarenheter för både gemenskap, lärande och självkänsla.

Hur blir samlingen en plats där alla barn får vara med och känna sig delaktiga?

Tips till dig som pedagog:

Utgå från barnets intressen
Fundera på vilka aktiviteter barnet uppskattar mest kanske en favoritsång, en figur eller en särskild lek. Kan något av detta vävas in i samlingen?

Anpassa upplägget
Börja med att barnet är med under den sista stunden när favoritsången sjungs och därefter avsluta samlingen. På så sätt blir det en positiv upplevelse hos barnet att man klarade att sitta kvar till samlingens slut. Oftast väljer man att göra tvärtom, att börja med barnet på samlingen och går ifrån med en pedagog när barnet inte klarar av att vara kvar. Det upplägget kan leda till en känsla av misslyckande “jag klarar inte av att sitta kvar så länge” och också ett inlärt beteende “jag brukar alltid gå efter första sången”

Förbered barnet
Visuellt stöd inför samlingen är ofta underskattat. En bild på favoritsången kan bli en trygg påminnelse, något att hålla i handen och återkomma till under samlingen. Ska barnet stanna kvar på flera moment bör det finnas visuellt stöd för varje moment i den ordningen de kommer. Det hjälper barnet att följa och känna sig tryggt. Ju mer tydlighet och förutsebarhet desto bättre förutsättningar för barnet att lyckas stanna kvar.

Använd flera sinnen

Sånger med rörelser

Bilder, föremål eller dockor som stödjer språket

Musik eller enkla instrument

Tajma väl
Låt barnet ansluta när det är dags för den aktivitet hen uppskattar mest. Planera aktiviteten i slutet av samlingen för att barnet ska lyckas stanna kvar tills samlingen är slut på samma sätt som övriga barn i gruppen.

Bygg vidare steg för steg
Lägg till fler aktiviteter efter hand. Utgå alltid från det som engagerar barnet mest, oftast rörelsesånger och konkret material.

Ge barnet en roll
Att få tända ljuset, knacka på trumman när samlingen startar eller hålla i sångpåsen kan stärka känslan av delaktighet.

Håll det kort och konkret
Börja med 5–10 minuter och öka successivt när barnet klarar mer. Men! Missa inte att planera vilka aktiviteter och utgå från barnets intresse ett tag till även om barnet har lyckats vara med de senaste gångerna. Fortsätt att förbereda visuellt.

Alla barn kan delta i samlingen på sitt sätt men det kräver att vi som pedagoger är flexibla och kreativa. När vi hittar barnets nyckel till engagemang öppnar vi dörren till gemenskap, lärande och glädje för hela gruppen.

SpecialLogoPed har utbildning inom specialpedagogik, språkliga svårigheter, TBA (tillämpad beteendeanalys), IBT (Intensiv Beteendeterapi) och har mångårig erfarenhet av att arbeta med förskolebarn.

Vi arbetar dagligen både med enskilda barn på individnivå och genom att handleda arbetslag och föräldrar. Vi kan vara behjälpliga med kartläggning och förslag på konkreta strategier som är anpassade efter barnet och förskolans förutsättningar.

Lycka till med ert viktiga arbete och välkomna att höra av er!